Vatten,+vatten

Var skall man bosätta sig om inte vid vatten? Vi uppskattar sjöutsikt från huset eller lägenheten. Ekonomiskt värderas bostäder vid vatten högre än andra. Fram till för hundrafemtio år sen var en stad med sjöläge och tillgång till hamn ett måste. De människor, som i omgångar invandrade i Skåne under seklerna före vår tideräkning kom på eller längs vattenvägarna. När de bosatte sig var det vid bäckar, åar och sjöar. Våra första invandrare i Skåne kom bl a längs den lilla ån Ån. Ån rinner upp på höjderna vid Linderödsåsen och finner sin väg västerut genom Skåne. Mitt i landskapet är vattnets fall inte många meter. Höjden över havet är ca 55 m Därför slingrade sig ån spontant och omgavs av sankmarker. I söder sträcker sig en högplatå på 110 m och i norr en annan högplatå på ca 80 m. Vore inte här ett bra ställe att slå sig ner på? Man kanske inte vill bygga precis intill ån, där är ju så sankt, där kan kreaturen beta. Men söderifrån kommer två goda bäckar ner mot ån. Kanske tänkte nybyggarna så när de kom och byggde det som så småningom blev Bråby. Bergarterna i trakten är siluriska, t ex skiffrar och sandsten täckande urbergsgrunden. Det hela är överlagrat med grus, avlagrat från den smältande isfloden från den tillbakadragande inlandsisen.
Små byar av Bråbys typ har två storhetstider. Den första inträffade när järnvägen kom till byn på 1860-talet. Järnvägen lades på högplatån söder om byn. Snart växte upp ett stationssamhälle med centrum runt den största arbetsplatsen, stationen. Speciellt för Bråby är att den viktiga gamla medeltida riksvägen, trupptransportvägen, länsvägen mm gick genom byn. Invånarantalet i byn växte med topp på 1880-talet. Samtidigt växte den närbelägna Staden och centralorten men i oerhört högre grad. Till Staden koncentrerades industri och handel medan småbyn förblev ett lokalcentrum för den omgivande nära landsbygden. Nästa storhetstid för byn var omkring 1960. Då hade efterkrigstidens ekonomiska återhämtning tagit rejäl fart. Järnvägen var kvar som transportör av tyngre gods men skulle snart omspringas av den växande bilismen. Hushållens konsumtion kunde öka och i byn växte upp föregångarna till varuhus och köpcentra. Omkring 1980 minskade trafiken i byn då ett stycke ”Motorväg” drogs utanför Bråby. Men inte för att det blev mindre väg. Byggande av en ny väg innebär ytterst sällan att man lägger igen den gamla. Åkermarken fick släppa till utrymme för den nya vägen. Så fortsätter vi att hårdgöra marken med för framtiden svåra konsekvenser. I högplatåerna norr och söder om Bråby finns gott om vatten. Alla gamla hus i byn har eller har haft egen brunn. Sen okänd modern tid finns en vattentäkt i byn, på ca 100 m ö h. Långt in i modern tid bestämdes om vattenskyddsområde runt vattentäkten. Skyddsområdet har betydelse vid nerläggning av slang för ytjordvärme men också med hänsyn till olycksrisker vid kemiska transporter på Vägen. Inte förrän 2010 har skyltar om skyddsområdet tillkommit.
Vattenfrågan, tillsammans med topografin är verkligen ”central” i den lilla orten. Byn ligger i en backe, en nord-nordvästsluttning med vattenrik högplatå i söder varifrån kommer flera bäckar, kulverterade genom byn. På högplatåns topp och sluttningar ligger flera stora bevattningsdammar. Ån är reglerad i dalen och omgiven av intensivt nyttjad jordbruksmark. Vattenflödet är hastigt, vid översvämning skulle vattnet dra med sig stora jordmassor. Avloppssystemet är gammalt Stora ytor (=vägar) i byn är hårdgjorda, liksom Motorvägen utanför(=på höjden ovanför).En del gamla hus är s k gatehus, dvs de ligger med en sida direkt intill den asfalterade gatan. De flesta gamla hus är byggda i backen utan försök att justera marknivån runt husgrunden. Det skånska landet var en gång täckt av underbar blandlövskog. En urskog i dess bästa bemärkelse. Träd växte upp, åldrades, föll och förmultnade. På eller i trädet levde mängder av olika arter, varelser som flög, kröp, kravlade, slingrade eller helt enkelt satt kvar och växte. För några tusen år sen kom människan och högg ner skogen. Sen dess har inget varit sig likt. Men förändringen har skett med accelererad fart de sista tio åren. Jordbruket, som fortfarande vid millennieskifter bedrevs ”småskaligt”är inte att känna igen. Då fanns ännu gårdar på 50 hektar eller t o m mindre. Nu har alla smågårdar köpts upp och drivs från ett fåtal jordbruksaktiebolag. Sen flera år har faunan utarmats. Först försvann de flesta insekter. Människorna fröjdade sig. Färre flugor! Men sen minskade fjärilar, humlor och bin. Man fick sämre fruktskördar och måste importera honung. Redan det var ju ett bekymmer. Men det kom allt färre småfåglar. Ryktet säger att man fångar och äter fåglar i södra Europeiska Unionen och i Afrika. Det förbjöds ju av EU i dess begynnelse. Men nöden har ingen lag. Man inte längre kan föda sina får och getter p g a den ökade torkan och människorna måste ju skaffa sig något att äta. År 2012 breddades Motorvägen söder om Bråby. Det hade till följd att biltrafiken ökade mycket. Där det förr i rusningstid kom 90 bilar/min kom det tills för några år sen 360. Numera reser många med höghastighetståget på banan i mitten av motorvägen. Men fortfarande mycket biltrafik på körbanorna. På den södra högplatån står det tre vindkraftverk på 8 MW vardera. Därmed är kommunens kvot på vindkraftverk med råge uppfylld. Bråby är omgivet av vatten, vägar och vindkraftverk på alla håll. Därför har byn aldrig vuxit sig större. Snarare har invånarantalet minskat de sista tio åren. Antalet enpersonshushåll ökar här liksom i övriga Sverige. Det finns flera företag i byn, två av dem sysslar symboliskt nog med gamla bilar, men från olika utgångspunkter. Den ena håller vid liv, den andra bryter ner. Alla människor reser till Storstaden och arbetar på dagarna. Endast en person är hemma dagtid, förutom daghemmets ca femtio barn med personal. Det nya ESS, liksom det som är kvar av SUS, försörjer många i trakten.
De sista åren har nederbörden ökat och i början gladde sig odlarna. I denna klimatzon är det vi relativt sett torr vår och nederbördsrik sommar. När vi fick mer regn på våren tyckte alla det var bra. Men allt eftersom nederbörden tilltog inkräktade det på skördens möjlighet att mogna och bärgas. De sista två åren har det rentav bedömts som missväxt då stora delar av säden grott på fälten och inte kunnat bärgas. I vintras föll snöblandat regn några gånger i januari, annars var det milt och regnade det mest varje dag. I april maj lyckades man med sådden, dock försenat. I slutet av maj kom ånyo en regnperiod. På 1900-talet föll i södra landet normalt 600 mm nederbörd årligen Så kom den 7 juni 2020.
Sydnytt rapporterar: ”Himlen öppnade sig” ”Regnet kom tidig på morgonen, 100 mm på några timmar. Ån är fylld sen vårregnen och svämmade snabbt över sin bräddar. I början rann vattnet undan men snart var naturliga hålor och diken fyllda, avloppen likaså. Klockan sex började telefonsamtalen till räddningstjänst om fyllda källare. Motorvägen förvandlades en timme senare till en bäck, snart en strid ström. Klockan åtta kunde inte personbilar ta sig fram utan övergavs vid vägkanten. Räddningstjänst avböjde snart att ställa upp att länspumpa privata källare. De stannade ute vid Motorvägen för att assistera polisen. Det var ju ett problem att så många personbilar övergivits vid vägkanten. Kl 6.15 hände den första olyckan när en tankbil med diesel lade sig på sidan tvärs över norrgående körfält. Då stoppades all norrgående trafik. Inte heller lastbilar släpptes fram. Höghastighetstågen hade redan kl 5 omdirigerats från Storstaden. . Snart forsade även vattnet på vägen i byn. Det gamla avloppssystemet är inte dimensionerat för allt dagvatten som leds dit. Samhället varnade via radio, telefon och sms folk att ge sig ut i oträngt mål. Höjdskillnaden på bortåt 100 m mellan Bråbys högsta och lägsta punkt bidrog till vattnets enorma hastighet. Den enorma kraften i det framrusande vattnet drog med sig (medejekterade) vatten som annars kanske hade fördelat sig in på sidoytor. Klockan åtta svämmade en bevattningsdamm på södra högplatån över och drog med sig jordmassor och stenar från gärdesgårdarna. Motorvägen blockerades helt och massorna fortsatte ut i det nybildade ådeltat. Bråbys stenhus hade klarat sig men åtminstone ett tiotal hus följde med vattenfloden, ffr a äldre hus och trähus av den typ som var modernt för tio år sen.Ett tiotal hus i äldsta, centrala delen av gamla Bråby står under vatten till takskägget. Tur i oturen var ju att ovädret startade när de flesta vuxna var hemma. Barn behövde inte skiljas från sina föräldrar. Klockan 12 kom den första tankbilen med dricksvatten. Det hade tagit extra tid eftersom Motorvägen och de tre infarterna till byn är raserade och ofarbara. Inga dödsfall har inträffat men många är skadade och flera drunkningstillbud rapporteras. Sju skadade har förts till SUS med helikopter under förmiddagen.
Kommunalnämndens ordförande, säger att läget är allvarligt och att kommunen skall göra allt för att bistå byns invånare. På Reningsverket i kommunen är all personal beordrad in för att ta hand om situationen. Polisens talesperson i Storstad säger att all tillgänglig personal kallats in för att övervaka trafiken på Motorvägen och vid behov snabbt kan omdirigeras till Bråby. Höghastighetstågen är inställda t v. Landshövdingen har gjort ett första besök per helikopter för att orientera sig om situationen.
Sydnytt återkommer med fler nyheter om katastrofen i vår nästa sändning kl 19.00” Fram tills för femtio år sen har människan som en självklarhet släppt sitt avfall rakt ner. Naturen förväntades ta hand om, förutom sig själv, allt som kom uppifrån. Om inte naturen gjorde som den förväntades skulle den betvingas. Berg sprängdes, sjöar fylldes alternativt tömdes, allt efter människans behov. Vid människobostäder, permanenta eller tillfälliga, grävde man ner sitt avfall eller lät det rinna ut i lämpligt vatten.
Så småningom organiserades samhället så att avloppsledningar för hushållsvattnet grävdes och dassavfallet hämtades av särskilt avdelade transporter. I lilla byn Bråby med minst åttahundra år på nacken hade varje hushåll i alla tider tagit hand om sitt avfall. Omkring 1960 byggdes kommunalt avlopp. En stor, hårt belastad trafikled gick rakt igenom byn. Den vägen kunde man inte korsa med ett avlopp. Därför måste man bygga två huvudstammar avlopp, en på vardera sidan om stora vägen. Hur man tog hand om avloppsvattnet för femtio år sen kan vi bara ana. Men idag går det till så här.
Allt Bråbys avlopp, både s.k. svartvatten och dagvatten rinner till ett litet lokalt reningsverk. Där finns några underjordiska cisterner, fyra tillslutna hus av olika storlek och två dammar. Den ena är ca 50 gånger 75 m och minst 5 m djup. Den innehåller en halvklar sörja, ingen lukt. Nästa bassäng är något större, tom, torr. Alla rötgaser går rakt upp i luften. Avstånd till sannolik vattenavnämare, Ån är högst 25 m.
Vad innehåller nu dammen? Bråby har 130 hushåll. Antalet vuxna myndiga är 224. Antalet kvinnor 18 – 60 är 61. Bråby har minst lika många barn som vuxna. Dessutom förskola med barn och personal samt minst tre företag med 1 – 25 anställda. Vi utgår från att barn och anställda inte smutsar ner. Men andra människor gör det i desto större utsträckning. Om vi antar att varje vuxen släpper ifrån sig 1,5 kg naturliga produkter dagligen blir det på ett år 336 kg. Vuxna i Bråby lämnar tillsammans 122 640 kg.
Kvinnorna i Bråby intager i storleksordningen 2 305,8 mg levonorgestrel och 461,16 mg etinylestradiol. (P-piller) Eftersom man kan utgå ifrån att inget (tillåts) ansamlas i kvinnornas kroppar måste vi förutsätta att det kommer ut i avloppsvattnet i oförändrad/helt eller delvis/eller nedbruten form. Vi har inga som helst garantier för att det inte är i aktiv form. VARJE ÅR mer än 2,5 g hormoner. Om vi antar att fem personer tar diabetestabletter, ex en vanlig sort som innehåller metforminhydroklorid blir utsöndringen i oförändrad eller nedbruten form 547,5 g/år. Om vi likaledes antar att fem invånare tar smärtstillande tabletter dagligen (ex ibuprofen) i en vanlig dos blir samma utsöndring 219 g/år För hundra år sen fick varje hus ta hand om sitt hushållsvatten och låta restprodukten rinna ut i marken, i bäckar och åar. Nu koncentrerar vi allt till samma ställe, gör i stort sett ingenting mer än att låta naturen sköta sitt och släpper samma rest direkt åter i naturen. Den stora skillnaden ligger ju i alla nya ämnen som lämnar ifrån oss. Vi har i stora drag 1500 olika kemiska substanser jämte tillsatser i form av konserveringsmedel och färgämnen i våra läkemedel.

Source: http://www.hurva.nu/H%C3%A5llbart%20samh%C3%A4lle%5CVATTEN_VATTEN.pdf